vuxen = tråkigt?

jag har en tjejkompis som jag tycker väldigt mycket om. på många sätt är vi lika men på en del är vi också olika. det är alltid väldigt spännande att vara med henne.

hon har för nu 4 månader sedan hittat sin kärlek och allt gick fort. de ska nu flytta ihop efter en tids velande från henne sida. de ska bli jättespännande och jag tror att de kommer gå hur bra som helst.

hon är av någon anledning rädd att bli stor och allt vad de innebär; respekt, förståelse och allt annat vuxet som nu kommer att (enligt mig) berika hennes liv.

hon däremot är fast besluten om att bli vuxen är = tråkigt!

själv bara längtar jag tills den dag jag blir vuxen, jag får trots allt se mig själv som nyvuxen och har därför några år kvar tills det blir ordning på torpet. eller det är i alla fall det jag hoppas på. att fylla 25 och en dag vakna upp och ha allt klart för sig.

jajaja, jag vet att det inte kommer att vara så, man vet aldrig vad man vill, right?

kanske är de just de här alla vill säga mig när det med några öl i kroppen snällt klappar mig på huvudet och säger - "ta vara på ditt liv, en dag vaknar du upp, 45 år gammal och undrar vart det tog vägen!"

MEN tänk om jag inte vill de då, tänk om alla mina drömmar och visioner är för stora. kan det faktiskt vara så att de är för stora?

det är så mycket jag vill, så allt ligger på hög i kroppen och snart sprängs jag, av vilja. kan detta vara någon form av utbrändhet? jag känner igen känslan från gymnasiet, man hade så mycket att göra att man inte visste vart man skulle börja och istället stod där handfallen och förkrossad.

jag borde inte vara ledsen för att jag har visioner, men jag blir det när man fylld av nyfikenhet stöter på problem och outvecklade miljöer allt för ofta.

nu vet ni folk som klagar på trötta, trista tonåringar. det är trötta och trista för att de inte finns någon som tror på dem och deras nyfikenhet. självklart inte bara och jag kanske till och med är ett undantag. men jag lovar att om den vuxna, trista och konservativa världen skulle börja lyfta på lite stenar så ska ni se att det finns fullt av liv och energi.

det jag egentligen vill ha sagt är:

tonåring = förvillande jobbigt, en massa svar man inte kan ge

vuxen = förhoppning om svar och medvetenhet

nyvuxen som jag är ser jag fram emot mitt vuxna liv.



Kommentarer
Postat av: Desiré

Tack!!! Tack tack tack för visa ord min vän!!Du gjorde min vecka...jag fan min månad

2008-08-12 @ 16:06:09
URL: http://desireengstrom.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0