reproduction

för att få idéer och svar på mina frågor vände jag mig till min bror som är det vita fåret i familjen.

han lever i ett kollektiv i farsta, han är vegan, älskar kollektivtrafiken och protesterar mot orättvisor. han är fruktansvärt påläst och allmänbildad, älskar att driva politiska frågor men hatar egentligen poletik. familjemiddagarna är som att sitta mitt i en kulturkrock och man slutar aldrig förvånas över allt nytt han säger, tycker och tänker och framför allt hur olika vi är.

för att förtydliga denna kulturkrock ytterligare är det på sin plats att förklara hur vi andra lever våra liv, framför allt hans pappa. han hatar kollektivtrafiken, äger själv 3 st bilar, älskar kött och mycket mycket mer men ni förstår vart jag vill komma.

vi andra i familjen utom min syster, som är någonstans mitt i mellan lever ungefär likadant med vår egen tappning på saker och ting.

så när jag nu vände mig till min bror för hjälp och en förhoppning att åstakomma vidunder mötes av ett litet leende.

de räckte tydligen inte att källsortera, de enda som skulle göra någon skillnad var att sluta äta kött och inte köra bil.

mitt ljus och min önskan om vidunder slocknade sakta men säkert, för just nu är jag inte mogen att ta avstånd för de. men han ville också snäll som han är påpeka att jag inte behövde ha dåligt samvete, tack för de snälla du. 

det är jesper med ölpappen runt huvudet, de vita fåret!

men man kan i alla fall tänka sig för både en och två gånger innan man bidrar till mer miljöförstöring